Weynola

Min lillebror går ju på ett av Sveriges bästa gymnasium. Viktor Rydbergs gymnasium heter det och är en otroligt bra skola som förbereder en på kommande högskolestudier. För att komma in där krävs i princip alla MVG och det verkar som att en stor del av eleverna som tar studenten från den skolan, faktiskt har MVG i de allra flesta ämnen. Trots detta så var Oscars middag en helt galen tillställning. Den har fått mig att återigen tvivla på mänskligheten. Dessa ungdomar ska alltså vara bland de mest intelligenta, de allra flesta bor i Djursholm, Stocksund, Vaxholm eller Täby. Man kan tro att en städad uppväxt, bra betyg, bra skola osv ska inkludera en bra uppfostran och ett trevligt bemötande. Men ack så fel man kan ha.

Gårdagen började vid 18.00 när gästerna började anlända. Då hade hela familjen hjälpts åt här hemma för att göra i ordning mat till 23 personer. Vid halv 19.00 ungefär serverades maten och alla åt. Jag drog mig undan deras jordnötskrig och gömde mig vid datorn. Som tur var så dök min käre pojkvän Anton upp ett tag efter att de ätit och kunde hjälpa mig att röja från borden. Det var då festen drog igång på riktigt! Helt galna VRG elever sprang omkring och gjorde "The Tamale Train" som jag kom att kalla det. Alla på led, runt runt i huset. Oh my god, men det var bara början. När Anton och jag plockat bort en del från borden så gick vi ut en sväng med Vicke, och när vi kommer tillbaka till huset hör vi högljudda fjortisar härja vilt på balkongen. Vi skakade på huvudena åt dem, undrade vad tusan dem pysslade med på våran altan?! Såhär i efterhand insåg vi att det var det våran Fatboy som gav vika när sex personer kastade sig i den.

Sedan skulle dessert serveras, eftersom vi inte orkade med mer disk så fick de små liven äta tårta från papperstallrikar. Så lata var vi! Men det var underbart att slippa plocka undan 23 tallrikar till. Efter desserten kom även min kära vän Helena till undsättning! (Tack gullet, för att du hjälpte till att styra upp kvällen.)Tur var väl det, med tanke på att det sen blev hett hett hett på dansgolvet. Min bror förstörde bland annat sin fina Tiger skjorta i ett passionerat dansmove, det blev knapparna som rök.

När Anton och jag, någon gång under kvällen (noll tidsbegrepp där), var ute på tomten och kissade Vicke, såg vi genom Oscars fönster (jag stod precis utanför fönstret, i mörker så man såg mig inte vid första anblicken) hur Oscars vän "Kinesen" smyger in i rummet, tar en av soffkuddarna från soffan, ser sig omkring med vildsint busig blick, smyger fram till fönstret där jag står och ställer upp soffkudden i fönsterbrädan. Efter detta så ser han mig, vinkar glatt och viskar "Vi möblerar om lite". Ja, det gjorde dem minsann. Skrivbordsstolen stod ovanpå skrivborder, soffkuddarna stod utposterade lite hipp som happ, hans modoprylar stod i öppenspisen och det låg två stora stenar i sängen.

Vid två draget började Jag, Helena och Anton ledsna lite på att det såg ut som en gigantisk svinstia blandat med
ett krigsdrabbat Beirut. När vi hade plockat undan allting och stoppat i diskmaskinen, plus handdiskat det som inte fick plats, så var det dags för golvet. Det låg jordnötter överallt, och jag hittade ingen sop så jag tog en liten fånig sop som jag hittade i garaget (en sådan man borstar bort snö från bilen med) och sopade hela golvet krypandes på knä. Då kläcker en av dessa blivande höjdare ur sig: "Varför städar du?" varav jag irriterat och väldigt bitchigt svarar "Jag antar att du knappast tänker göra det åt mig." Killen säger då på fullt allvar "Men, din mamma kan väl städa?". Jag tar sopskrället och kastar den på honom och säger bara "Varför ska hon göra det när jag lika gärna kan?". Jag kan ju säga att jag blev hyfsat förbannad.

När jag sedan skulle krypa runt soffan, där skitungarna hängde, insåg jag att nötter på golvet bara var en bråkdel av skräpet. De hade tagit en toapappers rulle och haft krig med halva rullen. Det låg alltså papperstussar över heeela golvet. Dessutom hade några puckon fått för sig att dem skulle kasta ut hela kortleken under soffan. Kul va?! Detta skulle jag alltså plocka upp. Jag fick dock fart på några av dem som hjälpte mig. Jag tackar!

Vid halv fyra draget ledsnade vi "vuxna" och gick och lade oss.

Herregud säger jag bara och jag är inte ens troende. Hur tusan ska samhället klara sig när dessa blivande direktörer har denna inställningen? Hoppas för hela världens skull att de skärper till sig. Fy tusan för bortskämda skitungar.